Är det månne för att jag lever lite på gränsen till utbrändhet sen några år tillbaka? Eller är det fler som reagerat på att produktiviteten nu även månglat sig in i andlighetens sfär?
Det finns en hemsida som heter Productive muslim. Ja, jag har själv länkat till den också. Det står en massa supertips på hur man blir effektivare och lyckas bättre. Man ska planera, sätta upp mål, skriva listor, bocka av. För min del var det rätt sjysst när det gäller att få ordning i köksskåpen. Men är det effektivitet och produktivitet som är de självklara ledorden då man ska snacka andlighet? Jag känner motståndet tydligt i hela kroppen.
Ska man läsa så månag ayat som möjligt, slå rekord i salawat och extra böner och bocka av på en lista? Hur blir det? För mig väcker det bara stresskänslor, motsatsen till det man eftersträvar, inte sant? För ens andlighet ska väl handla om frid och inte om stress? Jag har nog av att vara produktiv och lönsam ändå, inte minst på jobbet men ständigt gnager det av olika saker som måste bli avbockade på någon att göra-lista. Vem det nu är som sätter alla dessa agendor egentligen. Jag har folk i mitt nätverk som behöver olika piller för värken, stressen och oron och sen för att kunna somna på kvällen. Uppiggande piller är ju lite knepigare att få laglig väg så då blir det kaffe och sötsaker som pushar att orka vidare i produktivitetens underbara land.
Lite frid och ro, åtminstone i Ramadan. Snälla?