Ni har säkert också sett dem: de där välmenande påminnelserna om olika saker. Bilder med solnedgångar och rosor och en lagom ytlig fras om hur man ska vara en riktigt god muslim. De här påminnelserna är överallt i sociala media, och postas med stor iver. Man kan nästa se den förväntansfulla minen bakom skärmen, nu ska vi få ordning på det här och påminna alla som behöver. Glöm inte fadjr kommer med fördel framåt förmiddagen eller så. Kvinna klä dig i strikt hijab kommer allt som oftast från random killar och män. Ja för att inte tala om de här oneliners ”tänk på döden och ångra dig i tid”. Lite lagom ångest till folket? Missförstå mig rätt. Jag vill alls inte påstå att det inte skulle vara en god avsikt bakom de här bilderna som sprids. Kan man över huvud taget spekulera i orsaken till att de sprids? Varför påminna om fadjr strax före dhohr? Och vad är orsaken till att det så ofta är just män som går på mest om kvinnornas klädsel i de här återkommande bilderna? Hur kommer man överhuvudtaget fram till att man borde förbättra folk i sin omgivning – känner man sig färdig med jobbet att förbättra sig själv? Gud vet.
Jo jag erkänner. Jag blir både provocerad och trött över mängden överförenklade pekpinnar som sprids. Och även över bristen på en seriös diskussion om HUR man faktiskt skulle kunna göra för att förbättra sakernas tillstånd. Ja, utifrån att Gud inte förändrar ett folks situation innan de ändrar sig själva. Jag tror inte vi förändrar oss eller andra på ett effektivt sätt genom att skicka en massa memes på nätet nämligen. Vi behöver islam som inte är överförenklade slagord eller paragrafrytteri, inte heller att döma och förmana andra utan att börja med hur man förhåller sig till sig själv och till ens närmaste. Pekpinnarna riskerar som jag ser det mest att väcka onödigt motstånd hos folk. Ni vet, hur bra och sanna ord man än säger så kan man väcka mot vilja om man säger dem på ett olämpligt sätt. Tja det var allt för den här gången.