Precis innan solen gick upp gjorde jag fadjrbönen och sen paltade jag på mig en hårresande kombination av kläder ovanpå pyjamasen och gav mig ut för att möta soluppgången. Ja det är faktiskt sant,  ut till bilen vid femtiden på morgonen för att få se det som jag vanligtvis bara ser om jag ska tidigt till flygplatsen: den fantastiska soluppgången en klar sommarmorgon. Stilla, klart, vattnet som en spegel och så solen som sakta steg över trädtopparna. Jag är en riktig asfalterad kärring men bara synen av en gnutta natur så flyger tanken genom huvudet att jag missar något. Något väsentligt.