All lov och pris tillkommer Allah!
När förväntningarna inte delas: Minns min första fasta en höstmånad i Frankrike. Fastan skulle brytas klockan sjutton på eftermiddagen och jag var hemma och väntade på att min man skulle komma så vi kunde bryta fastan tillsammans. Strax efter klockan sjutton på eftermiddagen störtade han in. Jag tittade lyckligt på honom och han tittade bestört på mig: ”Men var är maten?” utbrister min man. ”Maten?” svarade jag och fortsätter, ”klockan är ju bara fem, vi brukar ju aldrig äta förrän minst klockan åtta på kvällen!”
Harmoni: Jag fastade fyra Ramadan innan jag konverterade till islam och man kan ju tänka sig att det var dumt att jag inte konverterat redan vid första Ramadan då jag inte får fastan tillgodo, men det var just under Ramadan som min övertygelse grodde sig fast. Avhållsamheten från mat, dryck och andra lustar förde tankarna åter till Allah (subhanAllah wa ta’ala) och det knöts ett band där mellan oss. Det var som jag inte längre behövde mat och dryck när Han helt plötsligt fanns där. Och när torrheten i munnen blev påtaglig, påmindes jag åter om Honom som var orsaken till min törst; varpå det pirrade lite i magen, lugnet bredde ut sig, jag andas ut och in. Både smak och luktsinne blev starkare, nästan som om jag sedan, när fastan skulle brytas, kände smaken av vattnet för första gången. En upprepande känsla för varje fastedag.
När man känner ansvar: Det är nu den tionde Ramadan för mig som infaller sig och det har förändrats, från att ha fokuserat på hur jag ska ta mig igenom dagen utan mat och dryck till att vilja uppnå någon slags perfektion i helheten av fastan, som nu handlar mer om det andliga i bön och sinnesro och inte minst ånger. Jag önskar vända mig till min Herre i tacksamhet för detta tillfälle att kunna få sudda bort mina synder och jag söker finna uppriktighet i min ånger. Är jag ärlig mot mig själv? Är jag uppriktig mot andra? Känslan detta år är en parallell till förra året, då inte samma behov av vatten fanns och det hade inte samma smak som de första Ramadan. När jag jobbar längtar jag efter att få läsa i Koranen och dess översättningar och därför blir det en kamp mot sömnen de där nobla timmarna mellan maghrib och fadjr.
/fella
