Salaam aleikom.

Ursäkta att jag varit frånvarande så länge. Här har varit fullt upp! För några dagar sedan kom min man hem från sin resa till Tunisien, hamdulillah. Där är mycket varmt, men fastedagarna är kortare. Jag har varit där under Ramadan för några år sedan och det var förstås något helt annat än att fasta här. I stort sett alla fastar, även om några passar på att visa precis hur sura och tvära de blir under dagen och det är ju tråkigt. Som konvertit är det ju också något speciellt att få bryta fastan med en familj, med sin familj för även om de är min mans familj så hör vi ju ihop nu.

Man behöver inte titta på klockan, böneutropet och den snabbt fallande skymningen förkunnar när det är dags att börja äta. Lite skämtsamt brukar min man och hans bröder kalla Ramadan för ”30 couscous” för det är ofta vad som serveras. Fastan bryts med vatten, mjölk och dadlar. Sedan följer chorba, soppa, som svärmor brukar laga med sardiner. Couscousen kan serveras med olika tillbehör – lamm, kalkon, bläckfisk, fisk, eller något annat. Sallad hör till, och ibland brik (tunna degblad fyllda med tonfisk, potatis, ägg, persilja, ost och kryddor). Till efterrätt äts färsk frukt. Vid den här tiden på året kan det innebära t ex druvor från svärmors trädgård, några meter från bordet man sitter och äter vid ute på gården under bar himmel.

Här hemma lagar vi sällan couscous under Ramadan. Det är oftast någon enkel mat, i synnerhet när vi arbetar och inte har gäster, vilket är oftast. Idag lyckades jag få hit en gäst, hamdulillah, men oftast är det bara min man och jag. Även här brukar efterrätten utgöras av färsk frukt, men i år kompletterar jag gärna med muffins som jag fått dille på att baka. Det är lätt att skicka med eventuella gäster några stycken hem också!