Härvan av maktkamp och inkompetent ledarskap rullar vidare i den allt mer absurda så kallade Mustafa-affären. Sossarna har svettigt med att förklara sig och samtidigt kommer fler anklagelser mot IFIS. Denna gång från den avdankade Aldebe som är missnöjd att ha petats från Islamiska skolans styrelse Han uteslöts för några år sen med sitt muslimska förbund SMF från Sveriges muslimska råd , och efter det valde hans förbund att ersätta honom med en annan ordförande så bitterheten mot att ha tappat sin en gång starka ställning är inget nytt. DN skrev själva om detta då det begav sig. Kunde DN inte besvära sig med en mer heltäckande research som visar en tydligare bild över den ganska lilla grupp personer som är eller varit verksamma i IFIS, SMR, Islamiska skolan, Ibn Rushd, Islamic Relief med flera? Många ingår i flera styrelser. De artiklar som skrivs är så dåligt underbyggda med research att det är direkt pinsamt. Och dessa muslimska organisationer och deras politiska kopplingar bland annat till just (s) vore värt att belysa mer seriöst. Utan hysteriskt anklagande.
Slutligen är det ju direkt komiskt med Aldebes anklagelser om koppling till brödraskapet. Han är ju själv den som gått ut med att han är med där. Hittar jag länken så kommer den att läggas in här.
UPPDATERAD: artikeln med Aldebe som publicerades 2009 på Mohammed Omars blogg finns inte längre online.
Här är Mohamed Omars intervju med Mahmud Aldebe – smått historisk faktistkt!
Jättebra skrivet faktiskt! Du har rätt i att man verkligen borde undersöka nätverket i ledningen för alla dessa organisationer. Som du skrev, samma personer sitter på flera personer, och sen ger man väl positioner till vänner och bekanta, så kallad nepotism. Det vore intressant. Faktum är att dessa organisationer representera ganska stora grupper i samhället och sitter säkert på en hel del pengar, men hur är det med medlemmars inflytande? Tar man tillvara på den vanliga gräsrotsmuslimens intressen? Jag tycker det mer handlar om att hålla sig fast vid sina maktpositioner och fylla sina egna behov.
En vän till mig hade att göra med Ibn Rushd, och vad man fick höra lät det som rena korruptionen, man tillsatte lojala närstående personer på viktiga positioner och organisationen styrdes ineffektivt och byråkratiskt. Det fanns föreningar som hellre valde studieförbund i svenska kyrkans regi än att vända sig till Ibn Rushd.
Många s.k. muslimska föreningar är stelbenta och inskränkta och ser till sina egna intressen än att hjälpa och lyssna till den vanliga gräsrotsmuslimen. Förstår inte heller varför det behövs så många förbund och organisationer, ser det som ett tecken på att man inte kan samarbeta eller kompromissa utan man ska bara köra sitt eget race.
Det är synd om muslimerna!