Du står med en fot i varje båt. Den äktsvenska tjejen som känner sig valhänt bland främmande seder och bruk. Som blir pussad på kinderna massvis och helst vill skruva på sig. Som entusiastiskt får deklarerat för sig att paradiset ligger framför hennes fötter och rodnar och vill skruva på sig ännu mer. Som känner nyfikenhet men ett uns äckel att äta från samma fat som främlingar , för det hade hon aldrig upplevt. Som sitter tyst bland
babblade människor utan att fatta ett ord, och sen plötsligt vänder någon sig till henne : ”är din man muslim? ”
Som plötsligt bland landsmän känner avsmak för diskussionerna om helgen som gick. Som försöker vara social med arbetskamraterna men AW är bara otänkbart. Som får ett hugg i hjärtat då kollegan kallar muslimer för vildar vid kaffebordet, utan att minnas att hon är ’sån ’ , får en klump i magen men tar inte fajten. Orkar inte vara motvalls 7/24 . Som diskret lägger sjalen ner runt halsen precis innan farmor öppnar dörren så hon inte ska bli upprörd
Två världar som ska funka, synkas och rulla utan att känna att man har dubbla ansikten.
Salaam Aleikum syster!
Tack för ditt inlägg. Jag kan själv känna igen mig i det. Vi har alla såna dagar så att säga där man verkligen känner att man står i mitten och man orkar bara inte att kämpa för att kunna va på ”en sida”. Jag vet dock inte hur du tänker eller så men något som hjälper mig mycket genom dessa dagar och situationer är att allt detta som vi har i detta livet, och alla människor också hur mycket de än betyder för oss, är tillfälliga. Människor kommer och går, arbeten kommer och går och vissa situationer kommer och går. Allt som vi har som inte kommer och går (Inshallah) är oss själva, dyrkan till Gud och Gud. Även om det kanske skulle vara jobbigt att förlora vissa relationer eller jobbigt att relationen kanske bara ändrar sig så att säga så vill jag i alla fall tro att det är det bästa som kan hända mig. Gud låter det som är bra för mig att ske och om en person inte kan acceptera mig för hur väljer att se på världen och mitt liv då kanske det är det bästa för mig och min tro till Gud att den relationen ändras eller inte är så stor del av mitt liv.
Syster, jag hoppas att mitt ”tyckande och tänkande” kan vara till stöd för dig. Kanske tänker du redan så och om inte så kanske det hjälper dig genom jobbiga situationer. Ditt inlägg har i alla fall hjälpt mig att känna att jag är inte den enda som inte alltid har lätta dagar!
Må Guds fred vara med dig och välsigna dina dagar!
så sant…
Ibland måste man inse att man bara inte alltid passar in! Man måste kanske bara lära sig leva med det men aldrig acceptera att bli sårad och förtryckt. Du behöver inte vara just muslim eller av annat tros samfund. Ibland räcker det att komma från ”fel” familj etc. Allah har en plan för alla och de som inte accepterar dig som du är kanske du inte behöver vara med heller. Jag känner igen känslan att inte passa in… men som sagt 😉 life goes on!