Jaha så kom den. Nationalromantiken har ramlat över mig. Sverige är så vackert. Svenska folkdräkter likaså. Det nordiska ljuset ser jag hellre nattetid än det orientaliska mörkret. Lax och potatis…mmmm eller laxpudding, köttbullar med lingonsylt och kåldolmar. Kanske testa att laga dillkött också. Har lust att skaffa mig ett par klänningar sydda utifrån svenska medeltida mönster och slänga ut abayorna. I svensk folkvisetradition och poesi ligger en plötslig lockelse som förvånar mig själv och som jag knappt känt i hela mitt tidigare liv.

När islam spreds i andra delar av världen, då bytte folket inte ut deras egen kultur i mer än det som religionen krävde. Jag avstår gladeligen från julskinka och snaps men varför avstå från allt annat svenskt som inte är haram och byta ut allt detta välkända mot att vara en ständig blek kopia av araberna? Måste man? Bör man? Eller är det ens bra?

Missförstå mig rätt, att tala, läsa och skriva arabiska är fortfarande något som lockar. Och jag är allt annat än nationalist i köket. Men jag vill faktiskt vara svensk, nordisk och njuta av det som är fint med vårt land och vår kultur. Kommer harampolisen och tar mig då?