Bismi lLah ar-Rahmani ar-Rahim
Nasiha
I Guds Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.
En arabisk poet var förälskad i en mörkhyad kvinna, och hans kärlek var så stark att han älskade allt som påminde honom om henne. Vid ett tillfälle skrev han:
Min älskades mörka hy fick mig att älska Sudan
ja, för hennes ljuva svärta
drevs jag att till svarta hundar ge mitt hjärta.
Att älska någon innebär bland annat att tycka om det som förknippas med den älskade, och detta är en av anledningarna till att vi tycker om vissa saker men inte andra.
Vår smak tycks bero av flera faktorer. Att någon tycker om fisk och att någon annan inte gör det antas i vissa sammanhang bero uteslutande på biologiska faktorer.
Våra seder och vanor tycks vara en annan faktor som påverkar vår smak. Vi tycker helt enkelt om det vi vant oss vid, oavsett om det är fråga om mat, möbler eller konst. Smaken är alltså inte vår egen, utan hänger samman med vår sociala och kulturella miljö. Utifrån detta perspektiv är det inte förvånande att många personer, som på ett eller annat sätt hör samman, tycker om och uppskattar samma saker.
Vad vi tycker om och vad vi inte tycker kan alltså bero av vilken grupp vi tillhör, men också – och detta är viktigare i sammanhanget – vilken grupp vi eftersträvar att tillhöra. Människan har en benägenhet att se uppåt när hon jämför sig med andra. Många individer strävar efter att röra sig uppåt i samhällshierarkin, och det är därför vanligt att personer ur medelklassen försöker tillägna sig överklassens smak när det gäller möbler, kläder och musik. Smaken är enligt detta synsätt något som man lägger sig till med; ett resultat av ett mer eller mindre aktivt beslut att efterlikna dem man ser upp till.
En vanlig föreställning är att vi, som subjekt, ser något och gillar eller ogillar det. Person A ser objekt O och tycker antingen om det eller inte. Det som tidigare nämnts om smak antyder att det inte förhåller sig riktigt så. Enligt denna uppfattning hänger smaken istället nära samman med begäret att vara som någon annan. Smak skulle då kunnas beskrivas som triangulär, dvs. vi tycker om ett objekt för att någon annan, som vi ser upp till, har det, eller tycker om det. Person A tycker om objektet O bara för att person B tycker om det. Om A inte ser upp till B känner han inte begär efter O.
I al-Tirmidhi berättas att Anas, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”En skräddare bjöd hem Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom, för att bjuda på ett mål mat som han själv tillagat.” Anas sade: ”Jag följde med Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom. [Skräddaren] ställde fram kornbröd och en buljong [kokad] på pumpa och torkat, saltat kött.” Anas sade: ”Jag såg hur Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sökte efter pumpbitar i fatet, och sedan den dagen tycker jag väldigt mycket om pumpa.” Imam al-Nawawi, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att denna hadith visar att det är rekommenderat att tycka om pumpa och allt det som Profeten, frid och välsignelser vare med honom, tyckte om.
Vi bör, och kan alltså, tycka om något bara för att någon annan tycker om det. Detta är bara möjligt om man hyser ett starkt begär att efterlikna någon. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har sagt: ”Den som efterliknar ett folk tillhör det.” Detta gäller den som härmar dem i sitt inre och i sitt yttre. Det arabiska verbet tamath-thala som betyder att imitera är besläktat med imtathala som betyder att lyda. Ordens gemensamma ursprung antyder att det finns ett samband mellan lydnad och imitation. Vi har en benägenhet att lyda dem vi imiterar. Den yttersta formen av efterliknelse är att tycka om sådant som våra förebilder tycker om och avsky sådant som de avskyr. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har sagt: ”Ingen av er är sant troende förrän hans begär ligger i linje med det jag kommit med.”
Vem ser vi upp till?
Ett folk som har besegrats av ett annat har en benägenhet att – istället för att rikta blicken inåt och fråga vad de själva har gjort för fel – rikta blicken utåt mot segraren och betrakta honom som överlägsen. De besegrade tenderar att tro att det är segrarnas vanor och seder som givit dem segern. Ibn Khaldun skriver:
“Eller skulle man kunna tro att segrarens överlägsenhet inte är resultatet av hans gruppsolidaritet eller stora tapperhet utan av hans vanor och sätt. Detta är ännu en felaktig uppfattning om överlägsenhet. Följaktligen kan man alltid observera att den besegrade ansluter sig till segraren, vars kläder, riddjur och vapen han troget kopierar.”
Detta gällde då, och det gäller även idag. Vi imiterar helt enkelt dem vi ser upp till. I dagens samhälle kan man se hur de som strävar uppåt i samhällspyramiden lägger sig till med ovanstående klassers vanor och bruk. Men så snart de övre klassernas vanor anammas lägger sig dessa klasser till med nya vanor för att bibehålla sin särställning. På detta vis kan de övre klasserna upprätthålla en distinktion mellan sig själva och övriga samhällsklasser. Profeterna och de rättfärdiga – de som utgör samhällets riktiga toppskick, och vars särställning är av andlig, snarare än av materiell, art – utmärker sig genom sin välvilja och önskan att de som inte är lika lyckligt lottade ska få det bättre och ta sig högre upp i den andliga hierarkin. Detta är en av många skillnader mellan goda och dåliga förebilder. Sunnan kan betraktas som en sammanställning av goda och uppriktiga råd från den som är överst i hierarkin till alla som strävar efter ett högre tillstånd.
Vi ser upp till och beundrar personer som besitter egenskaper som vi uppskattar och sätter stort värde på. Men varför värdesätter vi vissa egenskaper och inte andra? Olika kulturer värdesätter olika egenskaper och de kulturella idealen sipprar ner till individuell nivå genom olika kanaler. Reklam och media förser oss med en gemensam världsbild och dikterar vilka egenskaper som ska betraktas som goda eller dåliga. Islam erbjuder tidlösa förebilder, och det moderna samhället erbjuder oss temporära nycker. Vi kan välja att följa de förebilder Islam erbjuder eller att anamma rådande ideal och moden. Vi måste fråga oss själva var vi har våra förebilder.
AbdulWahid Shakir
Konvertitakuten tackar Al Ghazaliinstitutet för tillstånd att publicera texten