Må Allah ta emot er fasta – och min. Arafah-dagen är slut, för en knapp timme sedan gick solen ned. Jag bad en bön, drack vatten, tvagade mig för att göra maghrib-bönen och sen stod jag där igen, framför Allah efter en fastedag i hopp om att min ansträngning ska bli emottagen. Glad att jag orkade eftersom jag missat morgonmålet och egentligen fastade från kvällen innan, dvs ca 22 timmar.  Nyss så åt jag min första måltid i dag – marockansk harira och tunisiska brik. Det smakade sådär ljuvligt som mat bara gör efter fastan.

Tankarna far iväg. De far naturligt  till människomassan på berget Arafah, där de står och bönfaller Allah om förlåtelse och kanske om sina innersta önskningar och förhoppningar. Undrar om det blir min tur att stå där en dag. Må Allah ta emot alla pilgrimers dyrkan! Andra saker som kommer fram är arafah-dagen i en souq i Marrakech för några år sedan. Ensam vandrade jag runt och observerade att folk hade TV’n på i sina små butiker för att följa händelserna i Saudiarabien. Då skymningen kom och jag vandrade vilsen och lyssnade på azan så bjöd en gammal farbror mig på en skål soppa. Den värmde både hjärtat och magen. En sådan enkel gest som blir ett vackert minne för livet.

Jag hoppas att alla ni som fastat och alla ni som velat fasta men inte haft möjlighet ska få del av den här speciella dagens välsignelser. Och sen så är det nu dags igen; GLAD EID allesammans!