Jag är ett miljöproblem – en tidigare chef ansåg att det var mitt fel att en annan i personalen fick svåra tics då jag kom i närheten och bara MÅSTE kommentera negativt om islam och muslimer och avkräva mig svar, göra sig lustig över mina kostvanor och kräva att jag skulle förklara hur jag kunde välja en sån religion – inför hela arbetsgruppen och cheferna. Jag var så himla jobbig eftersom jag till sist började klaga på sakernas tillstånd. Och OJSAN då blev de andra ju RÄDDA och undrade hur de skulle förhålla sig till mig. Sen blev det ännu jobbigare för de stackarna då jag till slut hade förvandlats från en glad tjej med yrkesstolthet till en stressad, ledsen och gråtande person som helst gömde sig på rummet. Hur tusan kunde jag göra dem så illa? Att detta är tydliga tecken på mobbning – nä det kan ju ingen ha haft en aaaning om.
Varför har ingen i stället ställt frågan varför så många tycks drabbas av hastiga och okontrollerbara attacker av asocialt och ociviliserat beteende så fort någon som de uppfattar som ANNORLUNDA dyker upp i deras vardag? Det är som om en intellektuell härdsmälta hastigt slår till och slår ut all förmåga till ett normalt socialt beteende så länge den ANNORLUNDA är i närheten. Man blir så lamslagen av att se någon som man uppfattar som avvikande att man måste bara prata om det i stället för att satsa på det vanliga professionella och lättsmälta sociala snacket. Nej nej, en ANNORLUNDA frågar man ut om familjerelationer, intima detaljer i livet med make/maka och man ska redogöra i detalj för precis HUR DET GÅR till att bli och vara SÅN DÄR… Allt detta typ tre minuter efter det att man träffats första gången eller kanske på en personalkonferens där man väljer tillfället då flest är samlade och den sociala skammen som störst då man går till attack.
Den pinsamma rasist-vitsen eller provocerande frågan om terrorism eller sharia-lagar är ett faktum. Och DÅ inträder nästa spännande fenomen. Alla andra runt omkring som är på garanterat höravstånd blir döva och blinda. Ja, stumma också förresten. Ingen har märkt ett dugg av det som pågår mitt framför ögonen på dem, nääädå, här hos oss är vi ju sååå trevliga och open-minded. Det måste ju vara DEN ANNORLUNDA som det är fel på såklart. Lättkränkt då hon inte gillade den dåliga vitsen om griskött eller Bin Laden. Jobbiga människa. Och ja, chefen och facket blundar minst lika hårt som alla andra.
Vad är det som driver folk till att bete sig som en pöbel så snart någon man anser vara avvikande dyker upp? Varför är det alltid den utsatta som ska få skulden för andras dåliga uppförande? Har det slagit någon att jag kanske också vill ha mitt eget liv och prata jobb, recept och vädret i stället för att pressas att vika ut mitt privatliv eller ta dåliga skämt och kommentarer utan att reagera?
Förresten… jag råkar ha hört att även personer från andra ”diskrimineringsgrunder” också blir bemötta på liknande sätt… spännande. Att vi i Sverige 2011 inte tål att folk är – olika. Det säger mycket om graden av civilisation.
Jag avskyr mobbare men det är nästan värre med de som blundar för det. Att stillastigande se på är att acceptera och godkänna.
Jodå, nog är människor duktiga på att både nogsamt notera allt som avviker från den snävt definierade normen, och att blunda för andra människors övertramp så länge det som uttrycks tillhör den ”allmänt accepterade åsikten”. Så mycket trevligare det vore om fler vågade se bakom alla de yttre attributen till människan bakom. Men det är klart – det skulle ju kräva en ansträngning, och Gud förbjude också lite civilkurage. 😉
Så såna som jag själv – slöjbärande, ”nervsvag” med återkommande depressioner och numera även officiellt funktionshindrad ska väl inte förvänta mig annat än särbehandling? Eller kanske ändå inte – systrar här och enstaka exemplar av mänskligheten ger mig ändå visst hopp.
Ja, det borde väl efterfrågas mer hos jobbsökande, måste räknas som en mkt dålig egenskap att inte kunna bete sig civiliserat : sökes: en som kan bemöta alla människor med respekt – även de som man tycker är annorlunda/konstiga. Och att i praktiken se att man efterföljer sina påståenden att man är så öppen och accepterande mot oliktänkande..det är en annan femma.
Jag tycker det är riktigt kul att det finns Svenskar som blir muslimer. Egentligen är det inte så konstigt men det ger en helt annan bild till Svenskar än ifall någon som jag pratar om vår tro.
För mig är det inte så konstigt att man inte blir accepterad, orättvisor och så vidare. Att klaga kanske hjälper men ofta känner jag att det snarare bara tar upp onödigt med plats som kan ägnas åt annat. Vissa saker får man helt enkelt leva med.
En av orsakerna till att det känns så skööönt att flytta från Sverige snart…:-)
Bedrövligt att en människa ska utsättas för kränkande behandling MOBBNING på arbetsplats. Att chefen inget gör förvånas icke då de kan vara lika korkade som de andra. Men att FACKET inget gjorde heller! Gick du vidare till facket med det? Annars hade du fått ringa ombudsmannen eller fackförbundet. Så får det inte bara gå till! Allas lika värde!!!! Jag i min tur är kristen och på min arbetsplats har vi flera muslimer. Jobbar i äldrevården, men de äldre accepterar det. En tjej visade hur hon knöt sin sjal sen slutade den gamla vara arg (rädd?) för det. Många är rädda för islam och det är kanske extremistenas fel. Är så ledsen för din skull. KRAM o sträck på dig o hoppas du nu är på en arbetsplats där det är bra. KRAM från en medmänniska