Den excentriske generalen med beduintältet som kallade sitt eget folk för råttor och hundar är död- bilder av hans sargade blodiga kropp har i dag kablats ut i världen. Vi miss knappast honom för något positivt. Han förknippas med vansinne och skräck,  mord, våldtäkt av ett folk och stöld av ett lands resurser. Någon vän sa att han såg ut som en avdankad rockstjärna och något kanske det låg i det – hans divafasoner var i alla fall i högsta grad i klass med rocklegenderna.

Vi minns Lockerbie och den läskiga statyn i Tripoli med en jättehand som krossar ett flygplan. Vi minns vansinnestalet i mars 2011 som blev en nymixad hit som spreds över internet som en löpeld och miljontals människor lärde sig vad zenga zenga betyder. De satiriska filmerna på YouTube ökade exponentiellt, och ibland skrattade man men minst lika ofta fastnade skrattet i halsen. Den med svensk undertext är i alla fall obetalbar och sjukt rolig.

Våra systrar och bröder i Libyen bär med sig långt fler minnen av ett liv i rädsla och skräck, människor som bara försvann. Och nu de blodiga månaderna som skakat landet. Må Gud hjälpa dem vidare! Men vad ska man nu tycka om att diktatorn ännu en gång dödades utan att en rättegång kom till stånd? Det finns naturligtvis krafter som gärna ville röja honom ur vägen, och utan alltför mycket fantasi och tankeskärpa kan man tänka sig såväl politiska, pragmatiska som känslomässiga anledningar att sätta en kula i huvudet på honom. Men ändå: han kom lätt undan i alla fall i dunja. Många frågor lär nog förbli obesvarade. Man kan undra varför han fick hållas under så lång tid när räddningsexpeditionerna är så mycket snabbare till vissa andra destinationer. 42 år fick han på sig att plundra och plåga. Varför?