I Islam är det viktigt att om inte alltid så relativt ofta tänka över sin avsikt med det man gör eller inte gör för den delen. Gör man det för sin egen skull, för någon annans, för att få ut något av det i material eller pengar? Eller gör man det för Allahs skull? Det senaste alternativet är ju att föredra eftersom Allah vet vad vi behöver och inte behöver och det finns ju en hel del ”riktlinjer” som vi bör lyssna till och följa för att må bra osv. Så man kan ju ägna en tanke åt att avsikten med det man gör borde vara för Allahs skull, som skapade människan och som vill människans bästa.
I avsikten med det man gör finns ju ändå alltid ett fritt val, inget tvång förekommer inom vår tro och man kan hela tiden välja. Det ena alternativet är ju oftast bättre än något annat men det ser och förstår man inte alltid när man tar sitt beslut. Jag kan välja att umgås med mina systrar i islam för att det främjar min tro, för att det hela tiden ger mer kunskap när man lär av varandra. Jag syftar då till just ämnet religion och islam, inte något allmänt ”kafferep” som i sig nog också kan främja min muslimska tro.
Jag tror att alla systrar och bröder också för den delen har en god avsikt med sitt umgänge sinsemellan, jag tror på att avsikten är för Allahs skull som vill att vi söker mera kunskap hela tiden, som vill att vi är goda mot varandra osv. Jag tror att vi vill varandra väl och önskar varandra gott i livet. Men många gånger glömmer vi nog bort oss i vardagen, vi har inte tid eller vi orkar inte av olika anledningar eller vi kanske tränger oss på hos någon och är krävande trots att vi inte menar något ont alls. Vi säger kanske saker till varandra som sårar och som inte alls hade det budskapet från början men utvecklades till det i rena rama farten i det som pågick.
Det gäller att hela tiden vara lyhörd och att stanna till och tänka på avsikten med det vi säger eller gör mot oss själva och mot andra. Dessa ämnen kan man prata länge och mycket om men jag slutar här och nu för jag ville med mina ord bara påminna mig själv och andra om att stanna till lite oftare och tänka på avsikten i handlingen eller uttalandet. Jag har väldigt svårt att tro att någon människa verkligen vill en annan något ont och har för avsikt att såra och tänka enbart på sin egen vinning – men i stundens hetta kan det uppfattas så av motparten eller andra som ser och hör på.
Må Allah förlåta mig om jag någonsin sårat en syster eller bror i islam! Det har aldrig varit min avsikt och kommer aldrig att bli. Insha Allah!