För över 10 år sedan så möttes vi i en källarlokal någonstans i Sverige. Jag var ganska ny muslim då och det var de andra också. Konvertitträffarna där i den ganska mörka lokalen en halvtrappa ner där vi satt i ring på golvet och enträget försökte uttala de svåra arabiska orden i de kortaste Koranverserna som man börjar med som nybörjare. Delade varandras glädje och sorg på den nya vägen vi valt. Gjorde bön tillsammans. Träffarna måste ha pågått ett tag för jag har minnesbilder både från sommar och vinter. Även dråpliga händelser som då någon systers lille son satte på MTV mitt under bönen och hårdrock på högsta volym plötsligt dånade i lokalen (jag hade rätt svårt att hålla mig för skratt den gången). Mysiga minnesfragment som en liten pojke som kom och ville sitta och prata en stund med oss ute på gården en vacker sommardag då Koranläsningen flyttades ut i det fria. En arg tant som inte ville att vi skulle lyssna på Koranen i hennes hus. Fika på Eid. En bröllopsfest. Allt detta känns så länge sedan men finns ändå där så levande. Jag är välsignad nog att fortfarande ha kontakt med flera av de andra som var med då- och jag har en särskild kärlek till dem som delade mina första steg som muslim.