Jag provade att bära hijab, slöja, första gången under en resa till Turkiet. Hem kom jag och beklagade mig för en arabisk bekant: ”Men det funkar ju inte! Männen var efter mig hela tiden!”. Han gapskrattade och sa ”Ja vad trodde du?” Ja där rök en illusion. Här hade jag läst pamfletter om hur bra det var att täcka sig för att attraktion mellan könen inte skulle uppstå. Och så detta. Hur kunde det komma sig? Hittade i samma veva ett intressant citat av Jallaluddin Rumi, här kommer det:

”What is woman, what is the world? Whether you say something or not, whatever is, is. It will not desist from what it does. It gets even worse as you give warning of it, such as the interest of the populace in the loaf of bread that you hide under your arm, under your sleeve, where the attraction will go beyond all bounds. This is because people go after what is forbidden. So long as you command woman to hide, the desire to show herself off increases. The more a woman hides, the more the people desire to see her. In this case your position excites the desire of both parties. Then you consider this the righteous way, where as this is complete defeat in itself. If it is in nature of woman not to do evil, whether you say do or don’t she will follow her good nature, clean essence and behave accordingly. If, on the contrary, her nature is corrupt she will follow her own path. In truth to say please don’t do this or that, don’t expose yourself, increases desires and serves no other purpose.”

Jag är böjd att hålla med Rumi. Denna hysteriska fokusering på att täcka kvinnorna ger ju en motsatt effekt, att männen blir som galna efter att se bara en lite skymt av hud. Om man slutade tjata sönder alla med pamfletter och brandtal om ”kvinnans föreskrivna klädsel” och att översexualisera vardagliga situationer så kanske folk kunde slappna av lite mer.

Nu är detta ingen argumentation mot hijab i sig, men en argumentation emot hysterin kring att ha koll enbart på kvinnornas klädsel och beteende. För om vi ska ha ett värdigt sätt mellan män och kvinnor behövs två parters ansträngning. I Koranen kommer den första uppmaningen om kyskhet till mannen, men det har man hoppat över då patetiska karlar flåsar efter beslöjade kvinnor utomhus. Vi behöver nog 1000 års fokus på männens beteende och utseende nu för att komma i balans igen. Och vi kvinnor behöver andra argument att bära hijab än för männens skull; nämligen för att följa Allahs bud och för att visa vår muslimska identitet, vare sig männen respekterar den eller inte.